Skötselfilosofi


Området är trots grandominansen mångfacetterat och mycket skötselintressant.

Mycket av skogen står på fuktig och finjordsrik mark. Humuslagret är tunt. Detta gör att förutsättningarna för föryngring under skärm, successiv avverkning , delvis är gynnsamma.

Den bördigaste och mest granvänliga delen av området är den norra och nordvästra. Varefter man kommer längre söder- och sydöst ökar benägenheten för rönn och buskuppslag och granen är svårare att föryngra successivt utom på de lokalt fuktigare partierna.

De gamla granbestånden på den något torrare marken i söder mår också sämre än i området i övrigt.

Ett problem är att många bestånd hållits orörda för länge och träden har nu relativt små kronor och rotsystem och bestånden är nu mycket "sköra" för ingrepp. Det är stor risk för stormskador i samband med avverkningar.

I vissa partier har den åttatandade barkborren gjort relativt stora skador och det finns många grupper med gammal död gran. I anslutning till dessa gör barkborren varje år nya angrepp på svaga träd.

gen framöver bör vara att hålla en större lövandel i kommande bestånd. Dels för artmångfalden och dels för att kunna använda lövträden som skärmträd i föryngringsfasen.

Ett blandbestånd är inte heller så sårbart för insektsangrepp , röta eller av andra hot som en monokultur är.

Inriktningen bör ändå inte vara att omföra barrskogarna till lövskog.

Ekbestånden som är planterade för 40-50 år sedan har nu ek av god kvalitet. Återkommande gallringar, svaga uttag men ofta (ca vart 5: e år) , som medverkar till att balansen krona-rotsystem behålls samt att stamskuggande buskvegetation bevaras bidrar både till en hög värdetillväxt och en värdefull faunmiljö. Ekbestånden riskerar inte heller att som granbestånden "ge sig" vid 100- 120 års ålder utan kan hållas kvar mycket länge.

Något område med gammal barrskog bör kunna lämnas orört för framtiden. Om insektsangrepp skulle visa sig bli för kraftiga måste begränsade åtgärder dock vidtas.